Pedagogiskt eller Vilseledande?

Hur leder vi henne till en funktionell sits?

Syftet torde väl i alla fall vara gemensamt. Att nå det uppsatta målet.

 

Problemen uppstår kan jag tro, när dessa mål ser annorlunda ut oavsett om vi har en gemensam ram att utgå ifrån. Vissa instruktörer är pedagogiska men har en ganska fattig och kortvarig händelsekedja att representera i undervisningen. Andra har livlig fantasi och kan tänka långt framåt men är burdusa i sin undervisning.

 

Hur blir ridinstruktören pedagogisk och hur får vi fram de långa händelsekedjorna, dvs; hur får vi instruktörens kunskapsbank att spänna ifrån en funktionell sits till en OS-medalj, i alla byggstenar vad det gäller de funktionella rörelsemönstrens uppkomst?

 

Ett exempel av många kan vara att nämna den positiva konstruktiva vägen i en händelsekedja.

 

Nu är det inte så att alla föds till att vara en pedagog. Inte ens alla pedagoger är pedagogiska. Det är en konst i sig att kunna vara så pass bred i sitt tänkande och vara så pass kopplad mellan tanke och känsla att man kan sätta ihop långa kedjor av tänkbar händelseutveckling för att kunna förmedla och undervisa detta till en elev. ("Pedagogen leder barnet", Här som ridinstruktör, är det minst lika ofta en vuxen som vi leder)

Så, vi ska alltså ta ett enkelt och ack så ofta förekommande problem som exempel.

 

Det är en helt avgörande skillnad för ekipaget om instruktören pekar på och fokuserar på vad ekipaget kan åstadkomma, istället för vad ekipaget inte kan åstadkomma.

 

Det är en så pass viktig skillnad i detta så ja, jag kallar det avgörande.

 

En funktionell rörelse och ett funktionellt rörelsemönster är något som fungerar.

Något som fungerar är något som kommer att bli hållbart.

 

Något som är hållbart är en positiv konstruktiv process som gör att själva processen blir mer långlivad och välmående.

 

Att peka på det ekipaget gör fel, förbereder en inskränkt rörelse och ett blygsamt ekipage som inte vågar ta för sig då instruktören genast kommer att vara där och nagga på dem med ord eller spottloskor.

 

Att peka på och leda ekipaget på de grunder som är salutogena (Dvs; det som är orsaken till en fungerande process med en lång händelsekedja av positiva konstruktiva byggstenar) gör att vi i längden kan komma att se ett självständigt ekipage med gott självförtroende och egna slutledningsförmågor i salutogen anda. Låt oss utbilda ekipaget till att tänka i breda händelsebanor av sig själv. Utbilda eleverna till orsak och konsekvenstänkande i korta, roliga serier av "Effekter".

 

Tex: Din fråga till eleven: Vilken effekt vill du ha?

 

Elevens svar är målets slutstation och fram till målet ska känslan, den fysiska rörelsen och miljön det sker i vara sammankopplat till ett stort YES. Och ett positivt konstruktivt flöde.

 

Nästa gång din ridinstruktör pekar på vad du gör fel, uppmuntra denne att istället berätta för dig vad du gjorde rätt och varje gång din ridinstruktör berättar vad du gjorde rätt, säg tack som en effekt av en önskan att ha en pedagogisk instruktör ;)

 

/Carola Lind