En underbar liten häst har hamnat i mina händer. Hon ska skolas i ett par olika riktningar samtidigt och är redan något skolad i en helt annan riktning. Damen är en kallblodstravare och vi kallar henne "Ina"
Ina heter egentligen Marina, men för enkelhetens skull och för att min son ska kunna säga hennes namn lätt så har vi förkortat det.
Ina är riden mot centrerad ridning och akademiska principer. Exakt hur mycket detta har påverkat henne vet jag ej. Och hur mycket den långa resan ner på 108 mil har stressat henne kan jag bara gissa.
Ina är en häst som haft det bra, jag hoppas att hon kan komma och tycka om det annorlunda liv som jag kan ge henne här.
Något jag alltid gör är en omstart. Det kvittar om hästen är vild, hanterad eller välutbildad.Jag följer samma upplägg vilket innebär att vi möts i rundcorallen minst några gånger för att säkerställa att vi talar samma språk.
Jag använder mig till en stor del av telepatiska överföringar tillsammans med kroppsspråket, men, de första gångerna i corallen måste jag utröna om vi ens talar samma kroppsspråk.
Jag har haft ynnesten att få jobba med vilda och ganska råa hästar och har därför förfinat mitt språk och mitt tillvägagångssätt vad det gäller att skapa en kommunikation.
Ina ska användas till lite olika grenar och behöver först landa i en kommunikation som innebär att vi talar samma språk. Vilket vi inte gör än. Jag vill förstå var hon är och det tror jag mig fått kläm om nu.
Jag upplever henne som väldigt, väldigt väl omhändertagen. (Jag vet också att det är så) och i det finns ofta en liten risk för att vi överdomesticerar våra hästar. Inget fel i det alls om vi vill ha det så. Jag vill inte ha det så.
Jag önskar en häst med ganska råa signaler. Som instinktivt reagerar och som visar ett språk som inte är för färgat av människan.
Arbetet i rundcorallen visar mig var hästen finns i detta. En häst som haft det så bra som Ina har ofta en del av det råa språket bortsuddat. Helt enkelt för att hon är trygg.
Detta kan låta konstigt men det handlar om nyanser och att hästen ska reagera på minimal signaler. En avtrubbad häst reagerar på stora yviga rörelser och signaler. En vaken häst kan vara lugn, stabil, trygg och stilla i sinnet samtidigt som hon svarar på hjälper som innebär tex: en liten vink med mitt lillfinger. Eller endast en förändring i min energi.
Ina är redan känslig, vaken och absorberande, men det är inte samma sak. Hon reagerar som en människa. Jag vill att hon ska reagera som en häst.
Så, 4 gånger i Rundcorallen och nu börjar jag skönja en urhäst därinne. Med stort hjärta. Stor integritet, en omhändertagande ljuvligt snäll och lyhörd tjej i lyxförpackning. Oj vad det är viktigt här att jag på intet sätt förstör något nu när hon blottar sitt innersta.
Detta innebär att jag har det största ansvaret att hålla koll på mina egna signaler. Ta hand om min egen energi och blotta min egen kärna. Och hur lätt är det?
Jag kan inte kräva det av henne om jag inte visar vägen och öppnar mig själv först.
Ett par konfrontationer har det blivit, irritation har framkallats och oförståelse för mitt språk. Mitt språk som faktiskt är hennes språk. Som hon nu ska lära sig. Det ansvaret jag har är enormt.
Då hon är den som har alla svar, är det bara för mig att ödmjukt böja mig inför det faktum att hästen, alltid, är min läromästare.
/Carola
No comments:
Post a Comment