Hålla ekipaget funktionellt

Foto: Michaela Steindl

 

Vad är hälsa egentligen och vad kan vi förvänta oss av de som jobbar med att hjälpa oss med vår och våra djurs hälsa?

Vad förväntar du dig som kund, av den som behandlar och balanserar ditt djur?

Vad har du själv för ansvar i förebyggandet och upprätthållandet av ditt djurs hälsa?

Som terapeut och har jag en uppsjö av olika hästägares tankar och frågor kring det här med att förebygga och att hålla hästen funktionell efter en balansering, detta skapar verkligen många och bra frågor för vi har ändå ett gemensamt intresse och det är att jag ska slippa komma tillbaka till hästen som terapeut.

Mitt huvudintresse är att aldrig mer behöva se hästen, i alla fall som en häst att hjälpa mer än i förebyggande syfte eller som ridinstruktör.

* Hur ofta ska hästen behandlas?

- En omöjlig fråga att ha ett svar på. Hur många gånger vill du behandla hästen? Av vilken anledning vill du behandla din häst? Jag ser helst att den inte behöver behandling alls. Min målsättning är att du ska kunna rida hästen till balans och att ni som ekipage ska finna en funktionell väg och gemensam träningsmetod som bygger er båda för hälsa och funktionalitet.

Många gånger är det sunt att besiktiga och balansera hästen i förebyggande syfte, i alla fall vart halvår. Då har man i alla fall lite uppsikt över vad som sker i er träning, men det hjälper er inte särskilt mycket.

Sen finns det dom som använder sina hästar till träning och tävling regelbundet, här finns det all anledning att besiktiga hästen oftare, i alla fall minst en gång i månaden.

Hästen är en idrottare och ska hanteras därefter. Det finns all anledning att håll reda på hästens balans ofta och regelbundet. Om du tittar på en människa som idrottar ser du att den personen får behandlingar varje vecka, minst. Varför skulle hästen nöja sig med mindre egentligen och varför skulle du som ägare, tränare, ryttare, vilja sitta på en häst som inte är helt ok?

Hur bygger det för en framtida hållbar idrottare?

Jag anser att själva träningen ska vara huvudsaken för hästen. En perfekt balans menar jag, är när du rider hästen så den blir hållbar och funktionell. På så sätt behöver jag bara komma en gång varannan månad och stämma av, balansera litegrann och hjälpa er med mindre detaljer.

Detta är dock en utopi på många håll eftersom träningen sliter mer än den bygger pga: icke-funktionella träningsmetoder som tyvärr hyllas och är godkända att använda. Nu menar jag inte ens extrema metoder utan helt vanlig ridning vi ser överallt. Icke-funktionell ridning är den vanligaste sorten och främjar på intet sätt någon långlivad idrottshäst.

* Vad ska jag göra efter behandlingen?

Detta är en vanlig fråga och har för det första ett generellt svar, att efter behandling med Equipati (www.equipati.se) tar det ca: 48 h. för kroppen att balansera sig och under dessa två dygn ska hästen inte utsättas för några större påfrestningar. Jämför med dig själv om du varit på behandling, balans och muskler känns inte som vanligt. Det tar dessa två dygn för att komma i synk med kroppen igen. Dessutom är muskelminnet, som oftast är en bra sak, en detalj som försvårar balanseringens effekter då hjärnans signaler säger till kroppen, som ju är van vid sitt läge att "Nej, NU är du sned, gå genast tillbaka till ursprungsläge igen" Fast att vi med blotta ögat kan se att hästen blivit rak och jämn efter en balansering.

Så hur gör man då, för att bibehålla hästen jämn och skapa bättre förutsättningar för en rak och jämn häst i framtiden?

Oavsett disciplin finns det en möjlighet att rida hästen funktionellt. Funktionellt innebär att träna hästen efter dennes förmåga för att bygga den för funktion. Detta kräver kunskap och medveten träning inom hästens fysik, biomekanik och ryttarens påverkan på hästens rörelsemönster. Det är tyvärr så att många följer en uppbyggnadstrappa, ryttare som instruktörer, utan att ha någon större insyn om de funktionella bitarna som egentligen utgör grunden för ett hållbart ekipage.

Med funktionell träning borgar vi för väl investerade träningstimmar då funktionell ridning™  (www.equibalance.se) alltid skapar långsiktiga händelsekedjor av balans och god funktion utifrån alla individers individuella behov.

Alla kan lära sig funktionell träning och funktionell ridning™ , oavsett disciplin eller nivå är det väl investerade timmar och pengar att börja skapa en framtid som ger en sund och välmående häst att satsa på.

*Varför kommer problemen tillbaka efter ett tag?

- Här finner vi också en mängd komponenter. Jag inser frustrationen bland hästägare som får goda råd överallt och inte har en aning om vilken riktning de ska luta sig åt. Än är det sadelutprovare och än är det massörer, tränare, veterinärer och kompisar som säger olika saker.

En sak är av högsta vikt. Vid minsta frågeställning gällande hästens hälsa är det alltid veterinär som ska utreda den först. När detta är avklarat och veterinären ger tumme upp för att övrigt kan komma in och hjälpa till, då är det ok att öppna dörren för annat. Många hästägare underlåter tyvärr sin häst att genomgå adekvat vård och experimenterar istället på egen hand en längre tid. Detta ger ingen funktionell, hållbar häst för framtiden. Det är inte ens lagligt.

Sadeln ska passa, ja. Om inte sadeln passar fungerar inte hästens muskulatur och ryttarens position kan på intet vis inverka funktionellt. Här ser jag 8/10 hästar som bär en sadel som inte passar.

Hovarna ska vara korrekt vårdade. Oavsett om det är en skodd eller barhovad häst ska verkningen vara korrekt och skorna sitta rätt. Här ser jag 9/10 hästar med felverkade hovar. Hovar är som vi vet den viktigaste delen för hästens hälsa och det är därför ganska skrämmande att se så många hästar med felverkade hovar.

Bettet ska passa hästen. De flesta bett skadar mer än de gör nytta. Huvudlagen likaså. Nosremmar som dras åt och upphissade bett. Vet ni att en hårt spänd nosrem hindrar bakhovarnas rörelse framåt? Bara det skulle väl få alla att dra av den, kasta den och aldrig skaffa en sådan igen. 9/10 hästar jag möter för första gången har bett och huvudlag som gör mer skada än nytta.

Ryttarens konstitution och hälsa. Här ser jag 7/10 ryttare jag möter som har problem med kroppen och som inget gör åt det. Det är lika viktigt för dig som ryttare som för hästen med adekvat vård och funktionell träning. Skyll inte på hästen när du själv ser ut som en ostbåge och inte ens kan hålla jämnt tryck i stigbyglarna.

Alla komponenter och byggstenar i ett ekipage ska fungera. Den fysiska delen, den mentala delen, den känslomässiga delen och den miljöfaktoriska delen. Hos båda individer som ska smälta samman till en individ som ett ekipage i en funktionell form.

Detta kommer inte gratis men behöver inte betyda att det ska kosta en massa pengar heller. Först och främst kostar det tid och intresse för de olika delarnas beskaffenhet. Dels behöver ryttaren lära sig avancerad händelseanalys och förstå hästens rörelseprinciper och hur ryttaren faktiskt påverkar hästen.

Varken sadel, träns, bett eller underlag är av vikt sålänge ryttaren inte är intresserad av sin egen hälsa, sin egen kroppsmedvetenhet, sin egen funktionella status eller sitt eget humör.

© Carola Lind,grundare och huvudinstruktör i Equibalance, Funktionell Ridning™ samt grundare, instruktör och huvudterapeut i Equipati. Verksam sedan 1998 med specialinriktning på hästar och ryttare med extrema och svårlösta problem.

www.equipati.se  www.equibalance.se



Hjälp?

Har du också märkt det? Du _vill_ vara mjuk i högerhanden och du försöker verkligen att släppa efter med innerhanden i höger varv men det funkar bara inte!

Och när det funkar, för det gör det ju ibland när du är riktigt noga och verkligen medvetandegör att höger insida ska framåt och inte bakåt, jamen då går hästen _ändå_ snett utåt med bogen. Hjälp liksom!

Och på någon konstig vänster så är höger stigläder längre än vänster och hästen sätter över dig till vänster mest hela tiden. För att inte tala om är du ska böja hästen till vänster och länga utsidan i vänster varv. Svårt!

Det kan vara dags att se över hästens bakbensrörelser. Det kan även vara dags att se över sadeln, för när du vänder den upp och ner skulle det kunna vara så att höger sidas stoppning är plattare än vänster sida. För att inte tala om din högerarm. Den kan vara flera millimeter längre än den vänstra. Ja till och med flera centimeter. Och höger ben kan upplevas längre än det vänstra.

Vill du ha hjälp? Välkommen!

www.equipati.se

www.equibalance.se

 

/Carola

Pedagogiskt eller Vilseledande?

Hur leder vi henne till en funktionell sits?

Syftet torde väl i alla fall vara gemensamt. Att nå det uppsatta målet.

 

Problemen uppstår kan jag tro, när dessa mål ser annorlunda ut oavsett om vi har en gemensam ram att utgå ifrån. Vissa instruktörer är pedagogiska men har en ganska fattig och kortvarig händelsekedja att representera i undervisningen. Andra har livlig fantasi och kan tänka långt framåt men är burdusa i sin undervisning.

 

Hur blir ridinstruktören pedagogisk och hur får vi fram de långa händelsekedjorna, dvs; hur får vi instruktörens kunskapsbank att spänna ifrån en funktionell sits till en OS-medalj, i alla byggstenar vad det gäller de funktionella rörelsemönstrens uppkomst?

 

Ett exempel av många kan vara att nämna den positiva konstruktiva vägen i en händelsekedja.

 

Nu är det inte så att alla föds till att vara en pedagog. Inte ens alla pedagoger är pedagogiska. Det är en konst i sig att kunna vara så pass bred i sitt tänkande och vara så pass kopplad mellan tanke och känsla att man kan sätta ihop långa kedjor av tänkbar händelseutveckling för att kunna förmedla och undervisa detta till en elev. ("Pedagogen leder barnet", Här som ridinstruktör, är det minst lika ofta en vuxen som vi leder)

Så, vi ska alltså ta ett enkelt och ack så ofta förekommande problem som exempel.

 

Det är en helt avgörande skillnad för ekipaget om instruktören pekar på och fokuserar på vad ekipaget kan åstadkomma, istället för vad ekipaget inte kan åstadkomma.

 

Det är en så pass viktig skillnad i detta så ja, jag kallar det avgörande.

 

En funktionell rörelse och ett funktionellt rörelsemönster är något som fungerar.

Något som fungerar är något som kommer att bli hållbart.

 

Något som är hållbart är en positiv konstruktiv process som gör att själva processen blir mer långlivad och välmående.

 

Att peka på det ekipaget gör fel, förbereder en inskränkt rörelse och ett blygsamt ekipage som inte vågar ta för sig då instruktören genast kommer att vara där och nagga på dem med ord eller spottloskor.

 

Att peka på och leda ekipaget på de grunder som är salutogena (Dvs; det som är orsaken till en fungerande process med en lång händelsekedja av positiva konstruktiva byggstenar) gör att vi i längden kan komma att se ett självständigt ekipage med gott självförtroende och egna slutledningsförmågor i salutogen anda. Låt oss utbilda ekipaget till att tänka i breda händelsebanor av sig själv. Utbilda eleverna till orsak och konsekvenstänkande i korta, roliga serier av "Effekter".

 

Tex: Din fråga till eleven: Vilken effekt vill du ha?

 

Elevens svar är målets slutstation och fram till målet ska känslan, den fysiska rörelsen och miljön det sker i vara sammankopplat till ett stort YES. Och ett positivt konstruktivt flöde.

 

Nästa gång din ridinstruktör pekar på vad du gör fel, uppmuntra denne att istället berätta för dig vad du gjorde rätt och varje gång din ridinstruktör berättar vad du gjorde rätt, säg tack som en effekt av en önskan att ha en pedagogisk instruktör ;)

 

/Carola Lind

 

 

 

 

Rehabilitering är inget jag gör extra.

"Du behöver inte rehabilitera min häst" - Säger personen i andra änden av luren. "Det räcker med att du utbildar den"

 

 

Jag har precis lagt luren efter ett samtal som så likt många gånger gick ut på att förklara för hästägaren att det som ingår när du lämnar hästen hos mig, är det jag ger oavsett häst.

 

Hästägaren försökte få ner priset på utbildningen av sin häst. Om jag kanske kunde låta bli att rehabilitera hästen så kanske det kunde bli billigare?

 

Frågan är varken unik eller ovanlig. Jag la ut en annons på Facebook idag om att jag tar emot träningshästar. Det har redan ringt ett par med frågeställningen om att göra så lite så mycket för att hålla kostnaden nere.

 

Så jobbar inte jag.

 

Om jag jobbar med en häst täcker jag in hela behovet så som jag kan se det.

 

Vi (Jag och min fantastiska hovslagare) går igenom hovarna grundligt och balanserar om hästens hovar minutiöst. Hästen får även en grundläggande fysisk behandling med Equipati. Minst en förresten. Ofta flera. ( www.equipati.se )

 

Hästens rörelserehabilitering startar omgående och anpassas helt efter individen. Ibland är det löslongering som gäller, ibland jobb på lina, långa tyglar eller med sadel. Ibland med bett ibland utan. Det finns inga givna linjer från början.

 

Linrehab är en vanlig start där jag kan avgöra i vilket skick hästen är i. Detta kan ej jämföras med vanliga skolans longering. Hästen är på lina ja, men den centrifugeras ej.

 

Jag har ofta fria händer. Ägaren säger ofta, gör så mkt du kan för pengarna. Ibland säger ägaren, gör så mycket du kan för hästen. Oberoende av detta gör jag allt jag kan med de medel jag har och efter att ha gjort en grundläggande bedömning så startar träningen med hästen.

 

Det finns säkert inget unikt i det jag gör. Kanske är sammansättningen av de delar jag belyser och släpper fram det som gör min träning funktionell. Jag jobbar efter tillåtelsemodellen och jag jobbar utifrån det holistiska perspektivet "kropp, själ och sinne" där alla delar får komma fram och ventileras. Hästen får bli den hästen är och tillåts vara den hästen är. Oavsett om identiteten skiftar för varje arbetstillfälle.

 

Hästen får komma till tals. Detta innebär att hela det känslomässiga perspektivet får komma fram och tillåts ventileras. Inget tystas ner. Inget trycks bort. Allt får komma till ytan så att vi kan bearbeta det.

 

Hästen rids och tränas i lämplig disciplin men får prova på allt som är kul. Hästen får självförtroende och börjar uppskatta arbetsstunder även med främmande människor.

 

Ett exempel:

 



Före. Understark, matt, introvert, opålitlig, explosiv, tunn, felmusklad.

3 mån. efter. Välmusklad, balanserad överlinje, busig och glad, frtf. något explosiv.

 

Jag gör inget arbete utan rehabiliteringen. Det är inget man kan välja bort. Det ingår och jobbet kan ej göras utan alla komponenter. Om du lämnar din häst i träning hos mig kan du begränsa antalet månader, men inte omsorgen. Det kostar lika mycket oavsett.

 

/Carola

Rehabilitering & självförtroende

Jag som ryttare och hästägare är ett system av hjälper. Och anvisningar. Hästen blir det jag tillåter den vara. Vad som finns i mitt system och hur stor min tillåtelse är avgör hur vår gemenskap blir.
Om jag med själen, som är mina känslor, styr och kontrollerar hästen, bryter jag ner den och suddar ut självförtroendet, vilket jag förmodligen är något jag vill att hästen ska ha.

Om jag fysiskt härskar och domderar kommer hästen att vika sig. Även att vika undan från mig. Mottrycket som vi önskar vid vissa tillfällen kommer inte att uppstå. Hela hästen kommer att fly, om så bara med några millimeter åt gången.

Om jag begränsar min hästs sinnen med mitt sinne och gör världen väldigt liten, tex: låter den stå i små utrymmen, ensam,  med lite eller ingen social kontakt, tar jag bort kreativitet, lust och vilja. Då bryter jag ner en av de viktigaste beståndsdelar för mitt önskade samarbete och partnerskap med hästen.
Att ge hästen tillåtelse att vara och känna, röra sig och reagera fullt ut när den önskar, kommer att ta bort plötsliga och överdrivna reaktioner. Alla spöken försvinner och hästen litar på att du är stans bästa spökjägare. Att ge hästen en ram och konsekvent återberätta vad som gäller i träningen oavsett nivå med en funktionell grund i alla moment kommer hästen att gå undan för tryck när du vill och ge ett mottryck när du vill. För att den vill det och för att det är bekvämt så.

Att ge hästen utrymme att rasta av sig, leka, busa, visa upp sig, umgås med vänner och känna frihet utan att se staket i varje riktning konstant, ger hästen en inre frid och en närvaro som gynnar er gemenskap och bibehåller hästens vilja att fortsätta umgås med dig.

Vill du tillåta kropp själ och sinne i ett öppet flöde så att du i gemenskap med hästar kan känna tillit, kontroll och frihet att tillåta hästen känna detsamma?

Oavsett disciplin eller nivå, oavsett hästras eller ålder på din häst, oavsett om du har egen häst eller ej, välkommen att ta del av en funktionell utbildningsplan för att verkligen bli den bästa versionen av dig själv för att kunna ge detsamma till din häst.

Lektioner, clinics, föredrag, utbildningar. Jag finns på Svabesholms Kungsgård i Kivik eller så kommer jag ut till ert stall.

 Välkommen! www.equibalance.se  - Carola Lind -

Grunder & koordination

Visst är det vida känt att vi ska gå tillbaka till grunderna om något inte fungerar. Ändå ser vi överallt ryttare som försöker pressa sina hästar att göra än mer avancerade övningar än vad de egentligen kan, om något i ridningen inte fungerar.

 

Att gå tillbaka till grunderna för att stämma av är varken pinsamt eller något som gör dig till en dålig ryttare, tvärtom! Var stolt över att du förstod hästens behov och ditt behov av att förstå hästen.

 

Jag möter ofta ryttare med mångårig riderfarenhet som inte vet vilka hjälper de ska sätta ihop för att åstadkomma specifika rörelser. Jag möter ryttare som haft instruktörer som sagt "Bara gör det" Utan att ryttaren fått ett uns av instruktion HUR de ska komma till rörelsen genom att kombinera rörelser och hjälper.

 

När vi talar om grunder kan jag tycka att även detta skulle vara en självklarhet.

 

Koordinerade hjälper, timing och att alltid, alltid gå tillbaka till det hästen och ryttaren är bra på och ta vid där, är en förutsättning för funktionell ridning.

 

Det är inget eget hittepå, inget konstigt, inget hokus pokus eller knep. Det är rätt och slätt biomekanik, fysik, energilagar, anatomi, logik och god ridning där mindre störning från ryttaren ger mer rörelser hos hästen. Allt baserat på hänsyn till de tre individerna, ryttaren, hästen och ekipaget.

 

Medvetandegörande av vilka hjälper som finns, hur man kombinerar dom, när man använder dom och hänsyn till kroppen, tankarna och känslorna i de tre delarna; ryttare, häst och ekipage ger oss kanske fler dimensioner av möjliga effekter och resultat än vi egentligen tänkt på från början?

 

Ryttarens kropp, tankar och känslor

 

Hästens kropp, tankar och känslor

 

Ekipagets kropp, tankar och känslor

 

Koordination betyder samverkan av beståndsdelar. Om du inte får igenom det du vill under en lektion, fundera på. Vilken del är det som fungerar och vad fungerade sist?

 

Gå tillbaka till det som fungerar och börja om där.

 

/Carola Lind, Equibalance

 

 

 

 

 

 

 



Tillåtelse.

Tillåtelse brukar inte vara ett ord som vi förknippar med träning av häst. Istället brukar vi lära oss och lära ut hur vi ska få hästen att lyda samt hur den formsäkert ska stanna i den ram som vi ger den.

Föreställ dig hur du istället skulle släppa hästen fri i sitt agerande för att den på så vis skulle nå alla yttre, egna gränser för att på så vis kunna vända åter till det som är tryggt, i detta fallet det jag representerar, hästägaren/tränaren.

När min avsikt blir att tillåta hästen istället för att begränsa den ökar jag också tillåtelsen av min egna person.

Vad skulle ske om jag tilläts?

Tillåter jag mig själv ens?

Om jag som person begränsar både mitt varande och mig själv är det den energin jag för med mig till hästen och träningen av den.

Som hästägare/tränare vill jag ha en ram för trygghet och kommunikation men hur snäv måste denna ram vara?

Hur snävt håller du din häst?

När NH blommade upp och blev stort på 90-talet såg jag många hästar" kvävas och dödas". Ögon slöts och sinnen stängdes ner. Repviftande självutnämda gurus trängdes med fashinerade hästägare som ville lära sig att dominera och leda sin häst. Den enda ledning det ledde till var att vi blev förledda. Av maktbegär och verktyg som gav oss en bild av hur det var ok att sätta oss över hästen och bestämma. Allt. Ju fogligare hästen kunde uppvisas desto snällare häst ansågs det att vi hade.

Vad skulle hända om vi tog en människa. Låt säga, dig.

Så började jag med att berätta för dig om en ram. Som en bur. Innanför denna får du lov att befinna dig Jag tillåter det. Men om du går utanför den får du stryk. Eler någon form av betraffning som du kommer att ta så illa vid dig av att du kommer att lära dig snart att det inte är värt att prova igen. Så av rädsla stänger du ner försök till att röra dig utanför ramen.

Inne i ramen berättar jag för dig när du får äta. Var du får kissa och bajsa och var du får sova. Jag bestämmer vilken sorts säng du ska ha. Vilka sängkläder du ska ha och jag bestämmer vem du ska ha sex med. För att jag vill det.

Jag kommer också bestämma mig för att när du får ett barn får du inte behålla barnet. Det ska lämnas bort. Du kommer inte att vara så väldigt ledsen så länge. Jag lovar!

Jag bestämmer vem du ska umgås med. Skit samma om det är med släkt eller ovänner. Ju mer obstinat beteende du uppvisar desto mindre blir din trädgård. Och förresten. Din trädgård är den enda plats du får vistas i. Tills du dör. Om jag inte vill åka och bada. För då ska vi göra det. Och då ska du inte vara rädd för vattnet för då får du stryk.

Intended implement Training. IIT.

Tillåtelseträning. Genomförande av processer, hela vägen med avsikt att tillåta.

Är det verkligen så att man kan träna tillåtelse?

Svar ja. Tillåtelse är en process som startar i mig, människan jag, först. När jag har förstått hur en tillåtelseprocess fungerar kan jag vidarebefodra processen till min häst. Tilsammans kan vi sen fungera som mätstickor i samma process och på så vis finna nya djup och dimensioner i det vi kallar livet.

Min avsikt är att tillåta. För att kunna tillåta kan jag börja med att veta var mina gränser går. Dessa gränser kan utökas efter hand. Det är bättre att börja med en hög faktor av gränser och en låg faktor av rädsla istället för tvärtom.

Målet är gränslös kommunikation och tillåtelse av alla individer i vårt liv.

En början kan vara att du tittar på och listar vad du vill. Tex: Hästen ska kunna sändas i 6 olika riktningar.

Höger, vänster, bakåt, framåt, uppåt (Rygg, ej stegring), neråt. Detta är en god grund att ha som ram.

Även om du är precis här, i början av denna processen att berätta för din häst att detta är dina gränser just nu så öva på att tillåta.

Först och främst, att tillåta dig själv. En tillåtelseprocess går alltid ut på fullkomlighet. Det innebär att du inte ska sluta tillåta bara för att du blir rädd.

Ett exempel.

Du sänder din häst till höger. Han går för långt till höger. Du tillåter inte hästen och du markerar med en markör (Röst/spö/ryck/etc) att hästen nu inte tillåts gå längre till höger.

Hur ska hästen veta att han inte fick gå längre till höger?

Och varför bestraffar du hästen för att du ej visat var gränsen går på ett konsekvent sätt som hade gett hästen en avslappnad inställning till utrymmet innanför gränsen?

"Detta är din ram. Om du går utanför den blir det obehagligt. Innanför ramen är du tillåten. Utanför ramen är du otillåten. Du är häst. Stor häst. Många kilo häst. Stanna i ramen tack."

Hur skapar man då en ram?

Genom att bestämma sig. Ibland måste ramen vara större, ibland mindre. Dina affirmationer och ditt kroppsspråk bestämmer.

Har du ens koll på vad din kropp säger till din häst?

Medvetandegör att du faktiskt har koll på att du talar rent. Om du dels bryter på hästens språk, dels talar med en dålig dialekt och dels tror att hästen ska fatta allt du menar trots att du lite slarvigt viftar runt med armar, händer, fingrar, rep, spö eller andra hjälpmedel så får du backa långt bak innan tillåtelseprocessen kan ha någon positiv konstruktiv effekt.

Bestäm dig för hästens ram, (Detta är vad han tillåts) bestäm dig för din egen ram (Detta är vad jag tillåter), synkronicera dessa och starta en tillåtelseprocess.

Intended implement Training. IIT.

Ett exempel ur vardagen. Träning av häst.

Mål:  Glad häst med fri vilja som uppvisar lösgjorda rörelser, muskulös kropp och sund inställning till samvaro med mig, människan.

Fokus: Att tillåta honom tänka hela tanken färdigt. Att visa honom att det finns ett liv utanför hans snäva ram(ar). Att visa honom att det finns tid som man får lov att vara i. Att inte avbryta hans processer genom att avbryta när han nosar, luktar, spejar, pratar, vilar eller gör något jag uppfattar är en pågående process.

Att släppa ut honom ur hans imaginära bur och fångenskap.

Så.

Har du någonsin tänkt på att du kan tillåta och berömma sådant som är bra och ignorera sådant som du ej vill ha med i din process?

Istället för att berätta vad du inte vill och slösa energi på att förbjuda en massa olika delar, kan du tillåta det du vill ha och glömma bort resten.

Ett tydligt exempel är att vi ofta reagerar på hästens reaktioner. Varje dag ser jag detta och inte bara bland hästar och människor. Vi reagerar på andras reaktioner och vi reagerar ofta negativt. Med rädsla.

Om vi väljer att ej ge fokus till negativa, destruktiva processer och spara vårt fokus till det vi vill ha, tycker om och gärna har med i vår process, har vi ett bra verktyg gratis i vår tillåteseprocess i ren salutogen anda.

Öva:

Gå ut på en runda med din häst. Tillåt honom.

Tillåt honom hela vägen ut i varje ny process. Sätt en tidsram. Sätt en ram för säkerhet och trygghet. Tex: så får han ju inte slita sig, sticka iväg med dig eller springa över dig. Detta är grundläggande faktorer som ska vara avhandlade och bokförda innan du ens tänker tanken att gå ut och gå.

Tillåt honom att andas lugnt och stilla genom att själv andas lugnt och stilla.

Vill du inte att denna stund ska gå ut på att beta gräs så undvik en sådan plats där detta kan ske.

Så tillåt. Vad han än gör inom ramen av vad du satt som gräns. Stå med honom, gå med honom, lyssna med honom men, reagera inte på hans reaktioner om de är negativa. Om de är positiva, beröm. Och tillåt processen, hela vägen ut tills han väljer att gå i en annan riktning eller att vädra i en annan riktning.

Öva i minst 20 minuter för att få positiv effekt.

Effekter:

Antingen känner du ingenting eller så känner du massor.

Din kropp kan bli avslappnad, mjuk, flexibel.

Du kan få upp en massa minnen och tankar från barndom/ungdom/tidigare händelser.

Dina känslor kan bli starka och du kan bli emotionell.

Detta är en process som leder dig utåt men också inåt, på samma gång.

Hästens reaktioner kan också variera. Att plötsligt få lov att finnas till. Att plötsligt få tillåtelse att vara utanför ramen som tidigare givits kan ge en mängd symptom som inte alls är trevligt att hantera. I en tillåtelseprocess går vi igenom barn/tonår och vuxenstadie. I varje av dessa stadier kommer massor av tendenser och symptom att visa sig. Var säker på att du står kvar i tillåtelseprocessen med din och hästens säkerhet och harmoni som första intresse vad som än sker. Ha avsikten att följa hela linan ut.

Tillåtelseträning skapar synergi som hjälper till att sprida de positiva effekterna till alla som berörs av dig och ditt sätt att förhålla dig till tillåtelse. Var beredd på att det även skapar rädsla. Hos andra. Låt inte deras rädsla slå tillbaka mot dig när du väl startat en positiv process. Lycka till!

Vill du veta mer eller träna IIT ? Välkommen att höra av dig!

 

/Carola Lind

Deprogrammering

 

En underbar liten häst har hamnat i mina händer. Hon ska skolas i ett par olika riktningar samtidigt och är redan något skolad i en helt annan riktning. Damen är en kallblodstravare och vi kallar henne "Ina"

 

Ina heter egentligen Marina, men för enkelhetens skull och för att min son ska kunna säga hennes namn lätt så har vi förkortat det.

 

Ina är riden mot centrerad ridning och akademiska principer. Exakt hur mycket detta har påverkat henne vet jag ej. Och hur mycket den långa resan ner på 108 mil har stressat henne kan jag bara gissa.

 

Ina är en häst som haft det bra, jag hoppas att hon kan komma och tycka om det annorlunda liv som jag kan ge henne här.

 

Något jag alltid gör är en omstart. Det kvittar om hästen är vild, hanterad eller välutbildad.Jag följer samma upplägg vilket innebär att vi möts i rundcorallen minst några gånger för att säkerställa att vi talar samma språk.

 

Jag använder mig till en stor del av telepatiska överföringar tillsammans med kroppsspråket, men, de första gångerna i corallen måste jag utröna om vi ens talar samma kroppsspråk.

 

Jag har haft ynnesten att få jobba med vilda och ganska råa hästar och har därför förfinat mitt språk och mitt tillvägagångssätt vad det gäller att skapa en kommunikation.

 

Ina ska användas till lite olika grenar och behöver först landa i en kommunikation som innebär att vi talar samma språk. Vilket vi inte gör än. Jag vill förstå var hon är och det tror jag mig fått kläm om nu.

 

Jag upplever henne som väldigt, väldigt väl omhändertagen. (Jag vet också att det är så) och i det finns ofta en liten risk för att vi överdomesticerar våra hästar. Inget fel i det alls om vi vill ha det så. Jag vill inte ha det så.

 

Jag önskar en häst med ganska råa signaler. Som instinktivt reagerar och som visar ett språk som inte är för färgat av människan.

 

Arbetet i rundcorallen visar mig var hästen finns i detta. En häst som haft det så bra som Ina har ofta en del av det råa språket bortsuddat. Helt enkelt för att hon är trygg.

 

Detta kan låta konstigt men det handlar om nyanser och att hästen ska reagera på minimal signaler. En avtrubbad häst reagerar på stora yviga rörelser och signaler. En vaken häst kan vara lugn, stabil, trygg och stilla i sinnet samtidigt som hon svarar på hjälper som innebär tex: en liten vink med mitt lillfinger. Eller endast en förändring i min energi.

 

Ina är redan känslig, vaken och absorberande, men det är inte samma sak. Hon reagerar som en människa. Jag vill att hon ska reagera som en häst.

 

Så, 4 gånger i Rundcorallen och nu börjar jag skönja en urhäst därinne. Med stort hjärta. Stor integritet, en omhändertagande ljuvligt snäll och lyhörd tjej i lyxförpackning. Oj vad det är viktigt här att jag på intet sätt förstör något nu när hon blottar sitt innersta.

 

Detta innebär att jag har det största ansvaret att hålla koll på mina egna signaler. Ta hand om min egen energi och blotta min egen kärna. Och hur lätt är det?

 

Jag kan inte kräva det av henne om jag inte visar vägen och öppnar mig själv först.

 

Ett par konfrontationer har det blivit, irritation har framkallats och oförståelse för mitt språk. Mitt språk som faktiskt är hennes språk. Som hon nu ska lära sig. Det ansvaret jag har är enormt.

 

Då hon är den som har alla svar, är det bara för mig att ödmjukt böja mig inför det faktum att hästen, alltid, är min läromästare.

 

/Carola

 

 

 



Indra, gång 3. På tygeln.

 

Indra på tygeln

Ni som följer mig, Hugo och Indra i vår gemenskap kan läsa om bla: mig, som är en superförsiktig och rädd ryttare då jag trillat ev lite för många gånger och skadat min kropp väldigt illa flera gånger.

Hugo är min tvååriga son med Down syndrom som rider Indra som terapi en gång i veckan och Indra, är hästen som får dras med oss. Vi lånar Indra två gånger i veckan, dels en gång till mig och dels en gång till Hugo.

Jag har jobbat med både att utbilda terapihästar samt att hjälpa rädda och skadade ryttare tillbaka i sadeln.  Samt så har jag omstartat och utbildat hästar sen 90 - talet. Min filosofi bygger på funktionalitet hos både häst och ryttare och om detta kan man läsa mer HÄR

Min specialitet är svåra hästar med märkliga beteendestörningar. Då jag även jobbar som hästterapeut så har jag förmånen att kunna hjälpa hästen på många olika vis. om detta kan man läsa HÄR

Idag var planen att få Indra på tygeln.

Att ha en häst på tygeln innebär att jag måste känna till mina egna rörelser och vad de gör för mig och hästen samt för oss gemensamt.

Förra gången jobbade vi med nyanser och gångarten jog. Jog är en superbra växel att ha vid terapiridning för plötsligt vill personen på hästryggen att det ska gå lite fortare och då är trav inte ett alternativ. Betänk att det oftast går en handledare vid sidan av ryttaren och sedan en som håller hästen. Jog är en gungande mjuk sakta trav som är helt underbar. Det är inte alltid hästens psyke gillar denna gångart och indra ligger lite på gränsen här. Hon är fantastiskt samarbetsvillig men hon har en egen vilja och växel och den säger fram fram fram. Vilket ledde oss till ett jättebra pass idag.

Att nyttja styrkorna hos hästen man jobbar med är viktigt. Hellre se och använda det hästen är bra på än att försöka jobba med det som inte fungerar. Jog var ju nu inte det roligaste Indra gjort i sitt liv så idag tänkte jag rida loss henne från alla spänningar och göra henne 2 meter längre.

Ofta är det så när man rider en såhär, redan lång och framtung häst att det finns en rädsla i att släppa ut dom. Men, om vi ska få hästen att ta en kontakt med oss så har vi inget val. Inte om det ska vara funktionellt i alla fall.

Så. Idag när jag satte mig på henne och skrittade ut på ridbanan kändes det som att komma hem. Motsatskänsla som jag grunnar lite på eftersom jag redan från början bestämt mig för att inte förälska mig i henne. Dels är det inte min häst och dels är det inte den hästen jag vill satsa på att utbilda vidare. Jag vill ha en egen häst som jag vet stannar hos mig som jag kan finlira på hur länge jag vill som jag vet är kvar hos mig.

När min ända landade på hennes rygg idag kände jag bara kontakt. Ren kontakt och en total avsaknad av rädsla. Som om vi kopplades samman och min andning och puls var totalt i harmoni med henne. En märklig känsla då jag i nuläget faktiskt är väldigt stressad av många olika faktorer.

Nåja, det var en välkommen känsla och jag njöt av att skritta fram på henne.

Jag njöt ännu mer när jag försiktigt samlade upp tyglarna, i höger varv och hon gick upp, helt frivilligt mot yttertygeln som om det var det mest naturliga i världen. Nyfiken blev jag och bytte varv, jodå, samma sak. Hon gick rakt upp mot yttertygeln, satte under sig inner bak och balanserade sig. Wow!

Vi gled runt så en stund och bytte varv och jag log med henne.

Så, dagens plan att få Indra på tygeln passade alltså utmärkt eftersom det nu bevisligen fanns en ram. Jag öppnade dörren framåt och bjöd henne, tillät henne och släppte fram henne i ett lite högre tempo. Hon gillade ideen och reste på huvudet. Då släppte jag fram henne och visade vägen övertydligt med innerhanden. Hon längde sig en bit men reste sedan upp huvudet igen. Jag undvek att ta henne i munnen alls mer än när hon trodde att det var trav jag bad om. Då blev det genast den skittråkiga övningen "stanna-backa-gå"

Så höll vi på en stund tills hon plötsligt, ganska våldsamt slet ut sin egen hals och sitt huvud och körde ner hela nosen i sanden och frustade högt, fes och hostade. YES! Point taken. Hon hade nu släppt efter en bit.

Så gjorde vi även så några gånger. Varje gång hon laddade och drog ut sin egen kropp framåt neråt så manade jag på henne genom att ge henne hela tygellängden och sitta där med öppen dörr framåt, öppna lår och öppet bäcken.

Efter ett tag och 100 frustanden njöt vi av att skritta på i ett ganska friskt tempo, med en god ram i båda varv, lång och låg, väldigt bekväm häst. Då började jag ta tygeln mini mini - lite. Indra tog tygeln på sitt håll och jag den på mitt håll. Mellan oss uppstod ett gummiband på var sida som vi båda drog i sådär lagom mycket så att det hela tiden kändes levande utan att det på något vis blev statiskt på något håll. Samspelt gummibandskänsla, hästen var på tygel, lång och låg med gungande kropp.

Ja, härlig känsla. Nästa steg är att bibehålla detta och att mer och mer lägga vikten bakåt.

Sista kvarten ägnade jag åt jog, inom ramen på tygel och av tygeln. Vi fann att jogg på helt långa tyglar av tygeln  inom ramen (Indra upp mot yttertygel) kändes bäst just idag. En halv långsida funkade riktigt bra och jag är superstolt över hennes positiva attityd. Även om hon _egentligen_ tycker att jog är slöseri med tid så _gör_ hon det, i alla fall kortare sträckor.

Att ha hästen på tygel innebär alltså kontakten som uppstår när din hand om tygeln möter hästens grepp om bettet och känslan däremellan kan beskrivas som ett gummiand som stretchar åt båda håll samtidigt. Mjukt. Flödande.

Oavsett huvudets placering kan du ha hästen på tygeln i flera olika positioner.

Strävan är att hästen vinklar om bäckenet och aktiverar spiralen

 (Jag skriver mer om spiral, ram med mera i min grupp om ridning på Facebook, du hittar den HÄR

- Att hästen aktiverar och jobbar med magmusklerna, kortar upp underlinjen, länger överlinjen (Som går från överläppen till hasorna) Och att hästen får hjälp att bygga styrka, balans och muskler med rätt placerad nivå på halsen efter utbildningsgrad.

Jätteviktigt är det att släppa fram hästen för att den ska kunna länga sig och bygga rätt balans från början. När man knycklar ihop en otränad outbildad häst så skapas spänningar i kroppen som så småningom skapar hältor och andra ovälkomna symptom.

Så, idag har Indra och jag gått på tygel, position 10 (Längst ner) och det är jag väldigt stolt över :-) Det betyder att hon litar på min hand och det är början i all ridning. När hästen litar på min hand då kan vi börja dansa.

Egentligen vill jag tillbaka och rida redan denna veckan men på Onsdag är det Hugos tur igen. Jag får bärga mig tills på Måndag. Tack för idag Indra! :-)



 

 

 

 

 

 

Lååång häst :-)

 

Men visst börjar hon ändra sig i fysiken, jag ser märkbara skillnander! Å vad roligt!

Indra.Gång 2.

 

Vi hade en diskussion idag. Indra och jag. Indra är den Nordsvenska damen som jag rider en gång i veckan. Vilket nu är andra gången.

Jag har inte ridit på minst 2 1/2 år. Det känns stelt, snett konstigt obalanserat och fult. Men jag sitter där och under mig har jag en snäll häst. Indra, med dom vackra ögonen och långa kroppen.

Det som förvånar mig när jag sitter på henne är hur trygg jag känner mig. Om jag tittar på hennes exteriör skulle jag inte välja henne som min häst. Men jag tror det är ömsesidigt om man säger så.

Jag har en hel del skador i min kropp efter att ha varit aktiv ryttare i väldigt många år vilket medför att man ramlar av då och då. Antalet frakturer och fel ihopväxta revben kan jag inte ens räkna. Såklart påverkar det sitsen. Men. Inom funktionell ridning bryr man sig inte så värst om sitsen, alltså hur det ser ut, det viktiga är resultatet, att det faktiskt blir något alls.

I alla fall. Dagens pass handlade om kontroll, nyans och inner - ytter  diagonalen.

Jag ville automatisera att hon går upp mot yttertygeln av sig själv. Detta sitter nu 50% vilket är wow. Duktig tjej! Nu menar jag alltså av sig själv, utan att jag ska behöva påverka. Hon ska själv falla in i ramen inner bak mot ytter fram. Vilket hon fattade ganska snart. Dock i höger varv hade hon en cervical låsning på C5. Den stretchade vi bort och vips kunde hon söka sig mot yttertygeln även i höger varv. Lycka! Jag gillar när det funkar.

Men. Med Indra, har jag förstått så kan det både gå undan och fort. Hon är en Nordsvensk dam med vilja. Vilket ska nyttjas klokt.

Jag vill ha ett otroligt nyanserat rörelsespektra när jag jobbar henne från marken, tex: När Hugo min son har henne som terapihäst och jag går vid sidan om. Jag vill kunna "öppna" hennes innersida med min kropp och då vill jag att hon ska öka, ända upp i jog.

Så. För att detta ska ske började jag idag känna på om hon ens ville jogga. Och det ville hon. 3 steg. Sen ville hon ta bettet och rusa. Det ville inte jag så då övade vi plötsligt stanna- backa-fram.

Stanna - backa - fram är en skittråkig övning som inte bara ska göras exakt på det spåret man är på, det ska bli EN rörelse av dessa tre.

Konsekvent hand är vad som funkar. Sågande dragande eller slitande är inte min melodi.

Jag håller tyglarna stilla, ganska kort, oavsett vad hon gör, gör jag inget annat än just det, samt vinklar mitt bäcken i backposition. Exakt samma sekund som hon börjar tänka bakåt, släpper jag efter, när hon tagit ett steg bakåt, släpper jag helt och vi går framåt.

Ja om man säger som så, det blev ju några skittråkiga stanna-backa-fram, men till slut satt det. Jog, ett varv, med en häst på yttertygeln, i balans på inner bak, utsträckt överlinje och halvlång tygel. Så underbart bekvämt och mjukt! Wow vilken jog hästen har!!!

Genom att öppna min insida, länge mitt innerben framåt/lite utåt och ge av innertygeln samtidigt, samt vinkla om mitt bäcken för att släppa fram henne så föll hon i mjuk gungande sakta jog.

Flera gånger fick vi upprepa backningsövningen men minst lika många gånger gick det mjukt framåt och riktigt balanserat och bra.

Lyrisk hoppade jag av hästen och upptäckte att vi hade jobbat i en hel timme! Oj!

Supernöjd är jag och Indra verkade bekväm med att få komma ut i hagen igen :-) Hon sprang i alla fall inte iväg när jag släppte henne :-D

 

Indra är en liten stor Nordsvensk dam. Precis så snäll och söt som det ser ut :-)

Tack för idag!

/Carola